Leksandslök

Jag känner mig sjukt osugen på att köpa sättlök för att odla vanlig gul och röd lök. Man köper dem (ganska dyrt ju, trots att vanlig lök i affären är jättebilligt!) sen sätter man ner en liten lök och skördar en lite större lök. Kanske bara är jag men det känns som låtsasodling! Jag blir inte taggad. Därför har jag testat att odla från frö istället, med katastrofala resultat. Det blev ingenting, varken i år eller förra året!

Men jag har nåt som är roligare. Potatislök! De växer som schalottenlök, i klasar. Från en liten sättlök får man flera stycken. Antagligen är det sån här lök folk här uppe i Dalarna odlat förr, SLU skriver:

”Bruket att odla och äta potatislök är gammalt och kanske är det samma lök som H. C. Andersen berättar om från sin resa i Dalarna 1849 då han besökte Leksands kyrka: ”…kom en outhärdlig löklukt; nästan alla hade med sig små lökknippen som de satt och åt av; jag orkade inte med det, jag gick ut på kyrkbacken”. Att äta lök var ett sätt att hålla sig vaken och har även noterats av Linné när han reste genom Dalarna.”

Jag har satsat på sorten Leksand eftersom jag som allt dalfolk är dalapatriot (och för att den är anpassad till dessa trakter förstås).

Traditionellt sätter man löken på Eriksdagen 18 juni och skördar på Larsdagen 10 augusti. Lätt för mig att komma ihåg eftersom pappa heter Lars-Erik!

Det fina med potatislök är att man inte behöver köpa sättlök heller utan man tar bara de minsta lökarna från årets skörd och sparar till utsäde till nästa år. Så har man blåst systemet och kan sitta i kyrkan och bjuda hela socknen på lök så alla töntar som Linné och H C Andersen springer därifrån med löktårarna rinnande nerför kinderna!